Ordenssällskapet Wänskapsbröderna instiftades lördagen den 8 december 1827 i Stockholm och har fram tills idag verkat oavbrutet, viket innebär att sällskapet räknas som ett av Sveriges äldsta ordenssällskap. I sällskapets första stadgar från stiftandet angives det bland annat att ”Sällskapets tvenne huvuduppgifter skulle bliva välgörenhet samt för medlemmarnas vidkommande ett oskyldigt nöje och tidsfördriv”.
Men först skall vi gå tillbaka i historien till 1817 för vid denna tidpunkt lär några av vårt sällskaps stiftare samt vänner till dessa bildat en sammanslutning, inom vilken man anordnade roade samkväm, varvid en del skämtsamma upptåg förekommo, som de själva uppfunnit och som fingo åses mot erläggande av inträdesavgift. Dessa tillställningar fortgingo under tio års tid till en början i huset N:r 23 vid Storgatan och sedermera i något av husen vid Skeppsbron i Stockholm. Vid denna tidpunkt kallade sig sällskapet sig för Fettingarne” eller ”Tettingarne” från Borås. Tanken på mera fast sammanslutning till gemensamt arbete för beredande av hjälp till nödställda liknar syntes sålunda under dessa förflutna tio år mognat, och man skred nu till verket med ädla tankar, och 1827 stiftade SÄLLSKAPET WÄNSKAPS-BRÖDERNE.
Samvaron idag bygger på gamla traditioner, ur dessa etiska förebilder har Sällskapet hämtat sitt symboliska grundmaterial. Detta åskådliggöres genom invigningar och ceremonier, vilka får upplevas i nio grader i vänskaplig brödragemenskap. För att ge den avsedda inlevelsen bygger de olika graderna på vissa överraskningsmoment – och måste därför hållas hemliga för utomstående. Varje logesammankomst avslutas med en brödramåltid, som är inriktad på angenäm kamratlig samvaro.
Grundsatsen om välgörenhet bedrivs dels inom brödrakretsen och dels utåtriktad. Sedan många år tillbaka har vår huvudsakliga yttre verksamhet gällt människor som drabbats av afasi och talsvårigheter. Ordenssällskapet har en Afasifond till hjälp och forskning inom detta område.